tisdagen den 26:e juni 2007

Tro på något större än veckans extraerbjudande

Semestrarna har börjat och jag läser att köerna till Ullared och andra konumtionstempel växer.

"Att handla är livet", hör jag någon säga i radion. Medan en annan tar till med att "jag älskar att konsumera". Vi beräknas köpa uppåt 10% mer denna sommar än förra. Allt fler försöker, i ångestladdad panik tycks det mig, skapa sig en identitet genom att konsumera.

Stackars jävlar, tänker jag. Och så dyker en fråga upp i huvudet: Kan världen överleva utan religion?

För några år sedan hade jag svarat obetingat ja och undrat om frågeställaren var riktigt klok. I dag är jag obehagligt osäker. Trots allt elände som religioner ställer till med. Men kanske är det så att vi utan religion, som ger oss normer om något högre än det materiella, inte förmår leva på ett sätt som alla kan leva alltid. Kanske är det så att vi för att kunna leva tillsammans behöver en religion, som sätter ramar och styr våra liv. Är det rent av så att religion är smörjmedel för oss ynka människor att ta oss upp ur ekonomismens och konsumismens träskmarker.

Tragiskt i så fall. Men vad ska man tro när man ser sig omkring?

Isac Newton förledde oss att se på världen på ett mekaniskt sätt. Han gav oss gravitationsteorin och lärde att allt kan beskrivas som materia och mätas matematiskt. Världen är ett urverk. Mätstickan är en värdemätare. Vi lärde att eliminera livets kvalitéer från de kvantiteter de ingår i. Mer och större blev synonymt med bättre.Och så har det fortsatt. Det är volymer och matematik som gäller. Nationalekonomin, och därmed också det mesta av dagens politik, tog fasta på denna föreställning. Så kom välstånd att mätas i ett volymmått: "bruttonationalprodukt". Ekonomi reducerades till en fråga om ständigt ökad produktion och konsumtion. Ekonomer och börstempel ersatte Gud och kyrkorna som normskapare. Jag kan inte påstå att det blivit bättre. Bara annorlunda.

Om var och en gör det som är bäst för den egna ekonomin, då bli det bäst för alla, hävdade nationalekonomins, och marknadsekonomins, fader Adam Smith. Om vi låter den osynliga handen styra, så blir allt till det bästa. Smith menade visserligen att den osynliga handen styrs av moral och etik. Människor vill ju inte stå där med skammens rodnad inför vare sig vår Herre eller inför sina grannar... Men det var när marknaden var så liten att producent och konsument kunde se varandra i ögonen. Och när kyrkan stod mitt i byn som ett varnande finger, ett hotande monument och/eller ett budskap om att det fanns högre värden. I dag konsumerar vi något som någon producerat på andra sidan jorden, vi behöver inte skämmas när vi ser ögonen på den vi utnyttjat för att få varorna så billigt som möjligt. Och kyrkan är det inte mycket bevänt med, och någon högre andlig makt är det svårt att tro på.Ibland fylls jag av vanmakt. Vi lever inte på ett sätt som är hållbart. Vi lever på ett sätt som förtar våra möjligheter att leva i morgon. Och vi anser oss inte har råd till något annat. Vi utsätts för mer normskapande påtryckningar än vi som mänsklighet någonsin gjort: konsumera, köp, var aldrig nöjd, sitt aldrig stilla, tänk inga långa tankar för det hotar välfärden.

Den mekaniska världsbilden formade våra tankar, satte gränser för våra utblickar och reducerade oss till något mindre än vi är. Och nu står vi här, främmande och rädda för att göra det vi vet att vi egentligen borde göra. Frihet från religion och kyrka skulle få oss att växa i frihet som individer, att ta ställning själva i stället för att bli påtvingade av mer eller mindre outtalade hot och löften. Jag tror fortfarande på det. Men jag vet inte om det fungerar. Människan tycks inte klara sin frihet.

Trots att det senaste århundradet gett oss så mycket nytt - relativitetsteorin, kvantfysiken, kaosforskningen - tycks mycket av våra liv och våra föreställningar styrda av det gamla mekaniska synsättet. Mäta volymer. Det tar tid för det nya att tränga in i skolan, politiken och normbildningen. Det nya är dessutom obekvämt. Den nya vetenskapen handlar nämligen inte om säkerhet utan om osäkerhet. Inte om mätbara enheter utan om sammanhang. Det nya säger oss att det inte går att skilja det iakttagna från den iakttagande. Det nya säger oss att medvetandet påverkar den fysiska verkligheten. Hur flummigt och irrationellt som helst i öronen på den som är rädd för det som inte låter sig förklaras i gamla invanda termer.

Det nya är som gjort för att vi ska känna oss lite illa berörda, lite skakade, lite omtumlade. Men, egentligen, vore det inte konstigare om det mesta förhöll sig på det enkla sätt som det synes vara? Bara den, numera, oomstridda tesen att tiden flyter fortare i den tyngdkraftsbefriade rymden än här på jordytan får alla invanda rationella föreställningar att rämna, samtidigt som den befriar oss från de bojor som förhindrar tankarna att gå på upptäcksfärd långt utanför det synligt förnuftiga. Det är kanske då, och först då, vi har blivit civiliserade. Och förmår fylla vår utmäta tid med sådant som betyder något. Inbördes hjälp i stället för inbördes kamp. Varsamhet med jorden i stället för rovdrift. Vi måste lära oss att tro på något som är större än veckans extraerbjudanden.

17 kommentarer:

Carl Jacobson sa...

"Det är lagarna som gör människorna goda" skrev Machiavelli i en av sina mörkare stunder. Men visst är det så att i ett samhälle som avskaffat den etiska grundval som religionen en gång utgjorde, kan det synas som att lagarna är allt som står mellan oss och barbariet. Nu och då hör man politiker sucka och säga att man inte ska blanda ihop religion och politik, och jag tycker att det är ungefär som att säga att man inte ska blanda ihop regn och vatten... "Gå hem och läs Durkheim!" vill jag säga till dem då!

Anonym sa...

Intressant inlägg! Håller med om allt, Birger.
Mattias

Grrreenline sa...

Citat ur en essä av Meera Nandas (publicerad i Axess).

Att vara sekularist innebär inte att förkasta all känsla för en helighet som transcenderar denna världen, men väl att beröva det heliga rätten att utan vidare påstå att vissa aktivt verkande storheter existerar – själen, andlig ”energi”, återfödelse och underverk för att bara nämna några. Eller för att formulera det mer exakt: sekularism innebär rätten att kräva samma grad av belägg för religiösa utsagor om faktiska storheter eller processer i den faktiska världen som vi kräver för andra empiriska försanthållanden. Så länge en religions gud antas existera i den rumsliga och tidsliga värld som är tillgänglig med vanliga mänskliga sinnen, måste han/hon/ det utsättas för samma prövning som alla andra påståenden om empiriska fenomen (stolar, DNA, atomer).

De heligas samfund sa...

Människan behöver religionen lika väl som mat, vatten, luft och kärlek.

Thomas Svensson sa...

Du frågar: "Kan världen överleva utan religion?" Vad skulle då religionen ha att komma med angående konsumtionshysterin eller miljöförstörelsen? Dessa problem existerade ju inte då dagens religioner formulerades. Precis som de inte existerade när Adam Smith formulerade sina teorier. Det var väl snarare de direkta mänskliga relationerna som var avgörande för den moral som formulerades i de första skrifterna. Det var andra problem som behövde bemästras och som fick hjälp till det i de "heliga skrifterna". Just den delen i religionernas etik, den som handlar om direkta mänskliga relationer, kan man kanske fortfarande erkänna som delvis relevant, även om andra lagar, sedvänjor och traditioner sedan dess kompletterat och egentligen ersatt behovet av religion. Och inte ens den gamla religiösa moralen tror jag har någon grund hos Gud eller något annat religiöst, utan helt enkelt beror på att evolutionen mejslat fram en moral som gör de flesta människor förnöjsamma. Om man bryter mot moralen blir man nämligen bestraffad på något sätt, precis som du beskriver angående Adam Smiths värld.

Men sedan dess har den tekniska utvecklingen, initierad av bland annat Isaac Newton, gjort att vi har alltför stort inflytande på alltför stora områden. Vi får inte den återkoppling som vi skulle behöva när vi gör fel. Det enskilda företaget, den enskilda nationen eller den enskilda människan får inget straff för att den skadar miljön för de efterlevande. Detta är kanske det avgörande problemet och det löser man inte genom att gräva fram någon religion från en annan tid.

Om du istället menar någon ny religion som grundar sig på dagens problem så undrar man hur den skulle kunna få inflytande. Det kräver väl någon auktoritet, någon slags övermänniska som kan tolka Guds nya meddelanden och ge oss vägledning; vem skall ge oss "normer om något högre än det materiella"? Vem skall avgöra vilket "smörjmedel" som är lämpligt "för oss ynka människor".

Nej, vi måste nog faktiskt klara det här själva. Vi har svårt att klara vår frihet, men det finns ingen annan väg framåt än att lita till den. Kanske måste vi sträva efter att göra resultaten av våra åtgärder än mer synliga så att vi får något slags straff för olämpliga handlingar, så att vi får skämmas över att köra privat bil, byta TV, eller ha mer än tre par skor i garderoben.

Dina blogginlägg har de senaste månaderna varit väsentliga i en sådan strävan, ge nu inte upp och förlita dig på Gud!

~Karin Långström Vinge~ sa...

Mmm. Men religionen bör heller inte reduceras till en fråga om etik...

Trevlig sommar!

Monica Olsson Kolkman sa...

Birger är “obehagligt osäker” och jag känner mig givetvis tvungen att kommentera det… :)
Birger, är du ”obehagligt osäker” därför att du har börjat bli stilla och ”tänka långa tankar”? Jag tror att de ”långa tankarna” är det som spränger gränserna och gör oss till riktiga människor, inte reducerade till litenhet och inte i skräck inför en skrämmande gud.
Det var väl vår gode vän Einsteins ”långa tankar” som kom fram till relativitetsteorin?
Så låt de ”långa tankarna” befria oss från bojorna också, de bojor som ”förhindrar tankarna att gå på upptäcktsfärd långt utanför det synligt förnuftiga”. Det kan vara ganska spännande det där osynligt oförnuftiga!

”Vi lever inte på ett sätt som är hållbart. Vi lever på ett sätt som förtar våra möjligheter att leva i morgon”. Det var inte det första som jag tänkte på när jag för ett antal år sedan fick mitt ungefär två sekunder gamla barn på bröstet, våt, skrynklig, skrikande och så LEVANDE… Inte heller tänkte jag väl på det nio månader tidigare. Totalt tre gånger har jag bortsett från frågan: Vad ger vi till våra barn? Jag hoppas i alla fall att de ska lära sig att fylla sin tid med ”sådant som betyder något”.

Birger, ditt ordval är som så ofta märkligt och fascinerande. Jag fick nog läsa om inlägget fem gånger innan jag kunde kommentera…:)

Bo sa...

Det som skänkt mening åt oss människor har alltid varit det trosvissa, känslan av att befinna oss på rätt tåg mot framtiden eller i det kosmiska skeendet eller vad det nu kan vara.

Så hur ska ovissheten, tvivlet, auktoritetsifrågasättandet kunna bli en grundval för meningsalstrandet i våra liv?

Birger Schlaug sa...

Bo! Nog kan ovisshet, tvivel och ifrågasättande av auktoriteter vara nog så meningsfullt. Det är väl snarast så att tvivel och ifrågasättande som leder framåt. Det finns väl ingenting som skapat så mycket elände i världen som auktoritetstro, oavsett om auktoriteten varit politisk eller religiös ledare.

Monica: Jag menar att det normskapande, som är motorn i jakten på ekonomisk tillväxt, och vars kärna är att ständigt "tvinga" oss att känna otillfredsställelse med det vi har - mer än 40 miljarder kronor bara i Sverige används för att få oss att känna behov av at konsumera - driver oss från "långa tankar" och ett bra liv.

Karin: Så är det säkert, men å andra sidan kanske etik bör vara en del av religion. Men när det är mer av "moraliserande" än moral så blir man lite orolig.

Thomas: Självfallet tror jag på människans frihet. Problem uppstår när de ekonomiska drivkrafterna driver in oss i destruktiva banor. Vi har reducerat oss själv till ekonomiska varelser, vars uppgift är att hålla ingång ett ekonomiskt system. Problemet är att det vi upplever som frihet snarare är ofrihet.

Monica Olsson Kolkman sa...

Birger, jag håller med. Konsumismens värsta fiende är givetvis en nöjd människa.
En människa som är nöjd med sin kropp går inte till en kosmetisk kirurg. En som är nöjd med sitt boende ser inte efter något annat. En som en nöjd med att man inte alltid är lycklig, utan att livet går upp och ned, är givetvis ingen bra konsument.
Konsumismen vill inte att man reflekterar och frågar sig: Behöver jag det här? Vem har suttit och sytt ihop den här skjortan för väldigt lite lön i ersättning? Var och hur har det här köttets producerats?

Det här handlar ju också om moral. Men hur talar jag om moral och rättvisa, miljömedvetande osv, utan att moralisera?

Kristina sa...

Birger Schlaug, jag har alltid uppfattat Dig som en sökare, nyfiken och väl bevandrad i både filosofi och religion. Du är väl mest känd för Ditt engagemang för miljöfrågor men vi som lyssnat till Dig några gånger känner förstås till Ditt breda intresse. Jag har följt Ditt skrivande, läst några av Dina böcker och haft möjlighet att lyssna "live" vid tre tillfällen.

När jag läser det blogginlägg vi nu diskuterar så upplever jag att Du inte alls förflyttat dina positioner. Redan 1988 hörde jag Dig på ett offentligt möte för miljöpartiet och där finns samma kritik av samhälle och "ekonomism", jag tror att du var den första som använde ordet.

De som läser in någon religiös, eller rent av kristet, läser in mer mellan raderna än vad Du menar, inte sant? Personligen finner jag religion varande något närmast farligt med tanke på hur den används i förtryckande syfte. Det är dock spännande att se att Du fångar upp så många olika "grupper" med Din blogg! Såväl Karin som Monica verkar vara vidsynta i sin religiösa tolkning. Karin är dessutom en modig präst som vågar ta ställning i kontreversiella frågor.
Bästa hälsning,
Kristina

Grue sa...

Mycket sympatiskt inlägg, inte minst pga att den inte har en tvärsäker ton.

Dikotomin andlig-materiell är tveklöst mycket viktig, och säkert fokuserar vi för mycket på det materiella i Väst idag. Dock vänder jag mig med skärpa mot idén att det andliga kan sägas vara identiskt med det religiösa eller det övernaturliga. I äldre tysk litteratur talar man ofta om "andlig" utan att därför mena nåt religiöst - istället menar man djugående psykologiska eller kulturella upplevelser. Man hittar det hos författare som Nietzsche, Hesse och Mann. Det är definitivt möjligt att vara en andlig och icke-materialistisk mänska utan att vara religiös.

Birger Schlaug sa...

Tack för kommentarer. Monica! Kan man tala om moral utan att moralisera? Ja, nog kan man det. I själva verket är det ett av politikers stora utmaningar. Jag har hört gröna vänner moralisera på torgmöten över att den ensamstående mamman inte har maskkompost under diskbänken. Moraliserande ger dåligt svamvete och har en förmåga att stöta bort.

Kristina! Tack för de positiva kommentarerna om mina föreläsningar. Tror nog att du förstått var jag står, aningen osäker, men ändå...

Grue! Håller med dig om att "religiöst" och "andligt" inte kan betraktas som samma sak. När mp diskuerade partiprogrammet fördes en gång in, efter ganska ingående debatt, att människan är en "biologisk, socialt och andlig varelse". Jag gillade det, och jag tror att ett politiskt parti i sin ideologiska grund bör vara klar med hur man ser på människan. Annars är det svårt att utforma politiken...

PatrikP sa...

Läs gärna "Credo" av Gustav Wingren för en genomgående och konstruktivt formulerad teologi som har skapelsens och människans väl i sitt centrum. Wingrens skapelseteologi är en tung motvikt till det mekaniska och vinstmaximerande rovdrift-tänket som är alltför dominerande i vår tid.

Anonym sa...

Birger, detta inlägg borde återvinnas med jämna mellanrum...

Anonym sa...

Dvs återanvändas.

Andreas Kjernald sa...

Hittade detta inlägg långt ner på bloggen. Ett väldigt intressant inlägg som på punkt efter punkt beskriver det som många icke-kristna och icke-religiösa tänkare har funderat över länge(Kanske är Plato den mest kända).

Frågan är: varför är människan så dum att hon förgör sig själv?

För Plato var svaret kortfattat utbildning. Om människan vet bättre så gör hon också bättre. Detta är mantrat vi har med oss från den s.k. Upplysningen ända in i våra dagar. Den som vet rätt gör rätt.

Problemet är exakt så som du säger Birger. Vi vet bättre men gör sämre och frågan är varför. Varför konsumerar vi sönder medmänniskor i Thailändska barnfabriker eller istäcket vid Nordpolen när vi -vet- att det inte är rätt eller bra?

Jag förstår att du sneglar på religionen och kyrkan i det läget för dom påstår sig ha svaret. Du känner dig inte hemma där för du skriver:
"Frihet från religion och kyrka skulle få oss att växa i frihet som individer, att ta ställning själva i stället för att bli påtvingade av mer eller mindre outtalade hot och löften. Jag tror fortfarande på det."

Jag förstår vad du menar. Min poäng är att frihet innebär inte att alla åsikter är lika rätt eller att alla vet svaret. Kyrkan, dvs. Bibeln, dvs. Gud, påstår sig ha ett svar på din stora fundering. Svaret kallas synd. Det är inte fel på vad vi vet utan vår förmåga att göra det rätta. Vi är moraliskt sjuka och Gud är medicinen.

Kyrkan är för frihet och självständigt tänkande men det innebär inte att alla får redigera och förändra vad den tror på eller berättar som fakta om världen och Gud. Ingen är tvingad att hålla med eller tro?
Det är samma sak med politiska partier, bloggar eller P1. Ingen är tvingad att hålla med men det är upp till alla att begrunda hur världen ser ut och se om vilket alternativ som verkar passa bäst när alla "bevis" och fakta är lästa.

Ursäkta att det blev lite långt, men du beskriver detsamma som Bibeln beskriver om människans situation, fast med andra ord. Har du funderat på att bli präst?